Translate

söndag 5 januari 2014

Liftning och Rotorua

Vi har då rört oss 950 km från Christchurch på Nya Zeelands södra del till Rotorua på den norra Ön, varav 400 km styrdes med hjälp av liftartummen och en skylt!

När vi vaknade på nyårsdagen så var det dags att lämna tillbaka husbilen till Ian. Att batteriet var helt och hållet urladdat skapade vissa bekymmer, speciellt då vi stod på en plan parkering utan någon som helst chans till att kunna rullstarta den. Ja, det var väl bara att ringa AA (Automobile Association) och be dom skicka ut någon nisse med startkablar då. Lättare sagt än gjort när allas mobiltelefoner var urladdade. Så för att få vårat bilbatteri laddat behövde vi nu ladda mobiltelefonerna.
Med lite flyt så hittade Alex och Annie en snäll äldre man som lät Alex gå in och ladda sin telefon och ringa AA. Men av någon anledning så hade AA ingen prenumeration på vårat fordon så vi var tillbaka på ruta ett igen. Då är det tur att Ian är världens chef och slet med sig frugan och kom ut på stört när vi ringde honom.

Nu var det läge att börja ta sig norrut mot slutdestination Auckland med stopp såsom Picton och Rotorua inplanerade. Vi plitade ihop en snygg liftningsskyllt, packade väskorna och tog bussen till lämpligt utgångsläge en bit utanför centrum. När vi hoppade av bussen såg vi till våran besvikelse att det stod en annan kille cirka 100 meter bakom oss och liftade. Men vi litade på att våra breda leenden och vårat oerhört vårdade yttre skulle ta hem kampen mot den okände mannen. När vi stått där i 5 minuter så går han förbi oss och säger, med Fransk brytning, "I've been standing here for the past hour without anyone stoping and picking me up...". Jag och Lisa hinner nätt och jämt utbyta blickar med varandra innan en bil stannar och frågar om vi vill ha skjuts 10 mil norr mot våran destination. Suck it buttra Fransman!

Vi blir avsläppta längs med landsvägen på en rätt stor parkeringsficka och vi hinner precis få upp skylten innan det kommer en riktigt nerkörd och gammal Nissan med två oerhört glada killar i. Dom var överlyckliga att få plocka upp liftare i sin "nya" bil. Bilen var utrustad med inga backspeglar och ingen stereo. Efter lite tetris-lek så fick vi in alla väskor i bilen och vi for vidare norrut. Dom skulle stanna i en liten by 10 mil norr och campa så vi stannade med dom och käkade middag och drack en varsin pint innan dom skjutsade ut oss till landsvägen igen.
Den här gången gick det lite trögare och vi började nästan ge upp hoppet eftersom solen var på väg ner. Men skam den som ger sig! Den här gången blev vi upplockade av en herre i 60-årsåldern som kom från Christchurchs sjukhus där hans fru blivit flugen med helikopter efter en våldsam bilkrasch. Hon hade brutit båda benen, massa revben och nacken.
Det visade sig att denna herre var en lastbilschaufför så Lisa fick somna in till 20 mils lastbilssnack.

När vi kom fram till Picton så tänkte vi boka in oss på ett hostel och ta morgonfärjan över till Wellington för att sen börja nöta asfalt upp till Rotorua. Att varenda hostel eller motel skulle vara uppbokat var något vi absolut inte räknat med! Vi var då hemlösa för natten och saknade uppkoppling för att kunna boka någon färja. Men som en skänk från ovan så hittade vi en hostelmanager som var kraftigt överförfriskad på Burbon och Cola som lät oss låna kök, datorer och wifi på hans hostel och han bokade även biljetter till nattfärjan till Wellington åt oss och en liten hippietjej från Australien.

Färjan tog ungefär 4 timmar så det passade bra att ta en tupplur. Lisa och hippietjejen somnade medans min hjärna fick för sig att den skulle vara vaken hela natten. Så jag slog mig ner i den enda öppna baren på båten och tittade på UFC-highlights med en av bartendrarna. Klart vettig aktivitet!

När vi kom till Wellington stod McDonald's-frukost som första punkt på schemat! Sen var det bara att invänta bussen som skulle ta oss 45 mil upp till Rotorua. Bussfärden var som sig bör. Liten plats för benen, mängder med stopp och ingen sömn! Så från att vi klev upp Torsdagen den 2:a Januari kl 10:30 i Christchurch till att jag fick för mig att stänga igen ögonen för att sova kl 03:30 på Lördagen den 4:e Januari så hade jag fått cirka 2 timmars busstupplur.

Och om ni mot förmodan fortfarande läser denna novell så kommer här ett litet klipp från våran liftningstur upp genom Nya Zeeland.






4 kommentarer:

  1. Haha klart Lisa fick sköt liftandet!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha! Jag målade skylten så fick hon hålla i den... Hon har ju "två" fördelar i jämförelse med mig. ;-)

      Radera
  2. Luktar det fortfarande skit i Rottenrua? :)
    /Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hänger lite äggmök i luften här har vi märkt! Sulfat eller något kanske?

      Radera