Bakisvulkan och tuppfäktning

Ja, vem trodde att en söndag skulle erbjuda både döda tuppar och sönderslagna Nicaraguaner?

5 planerade dagar på Utila slutade i 10. Verkar vara ett återkommande tema i mina resor. Snabbvisit slutar i att man hittar "ett andra hem". Nattdykning, lek med självlysande saker i vattnet, muränor, rockor, sköldpaddor, humrar och massa andra udda sjövarelser senare så tog vi oss "äntligen" ifrån, i mitt tycke, en av dom bästa ställena på mina resor.

Efter att ha tagit färjan över till fastlandet så hann vi åka 10 minuter innan vi blev stoppade i en vägkontroll och det visade sig att minibussen vi åkte i saknade körtillstånd. Detta resulterade i 1,5 timmes väntande hos vägkontrollanterna och mutor av diverse slag. Chauffören och tillika ägaren av Shuttle-servicen hade nu i åtanke att börja använda sina gamla bilar igen tills han fick körtillstånd på dom nya. Kan ju behövas vid daglig gränsövergång mellan Honduras och Nicaragua, vad vet jag. Jag är ju bara en lastbilschaffis från Söderhamn.

Efter 17 timmar så anlände vi äntligen till Leon, Nicaragua. En liten stad på Nicaraguas västkust. Där väntade vulkaner, pulkåkning och lek i vågor. Att det sen skulle visa sig vara en av de hittills hårdaste feststäderna någonsin, Vang Vieng inräknat, var bara en bonus!

Igår så tog vi en liten paus från festandet och bokade biljetter till Robocop på den lokala biografen. Istället för att köpa popcorn och annat snacks på bion så köpte vi baguetter, skinka, ost, mjukost, avokado, tomater, paprikor och yoghurt. Vi fixade ordning två feta baguetter var och traskade glatt mot bion. Efter att ha fått i oss en macka var kom vakten och bas oss att lämna bion med våran medhavda mat och hänvisade till den gigantiska "Ingen medhavd mat"-skylten. Snopet att som Svensk, och förhållandevis rik, person stå och kasta ut medhavd mat framför Nicaraguaner.

Idag så blev det tidig uppgång för att se på när Sverige blev fullständigt våldtagna av Canada i OS-finalen i Hockey. Efter det så var planen att bara chilla hela dagen och invänta att Jenna skulle anlända till Leon. Detta slutade dock i att vi hamnade på ett lastbilsflak till en tuppfäktning i "slummen" av Leon. Vi betalade $15 (USD) till en barägare där han stod för lite käk, obegränsat med öl, rom och cola. Svårslagen deal med andra ord!

Efter att ha sett ett gäng tuppfighter så gick killen igenom reglerna och vi tittade på en till fight innan vi kände oss självsäkra nog att satsa pengar på en majestätisk tupp! Jag, Max, Cole, Dan och Tobias slängde in 100 pengar (motsvarande 25 SEK) på en tupp vid namn Sambo. Sambo slaktade sitt motstånd i 2 ronder. Under upplösningen av fighten så bryter ett jävla tumult upp bakom läktarna. Det enda vi ser är en Blå-Gul keps med en iPhone i högsta hugg och ett jävla dammoln. Två av tuppfäktarna har fått för sig att göra upp med sina egna knytnävar istället och Dan, på något magiskt sätt, teleporterade sig dit på 2 sekunder och fick parkettplats till fighten. När alla plastbord och platsstolar var sönderslagna så tog barägarna oss till sidan och bad oss att lämna området för vapen var på ingång till platsen. Vi lydde order och trippade sakta iväg, helt upprymda över hur Söndagseftermiddagen slutade.

Nicaragua.... Ja, som jag nämnt innan, varje stad/by överträffar den föregående!

Långben och plugghäst

Ja, då var det bestämt då! Några universitetsstudier blir det då inte för Andreas Bergman!

Efter ett gäng dagar i San Salvador så var vi redo att bege oss mot Honduras och San Pedro Sula, världens mest mordtäta stad, med i genomsnitt på 3 mord per dag!

Med dessa fakta så hade vi redan innan ankomst bestämt oss för att bara stanna en dag och sen ta oss vidare till Karibiska Havet och Utila. Men när vi anlände till San Pedro Sula så visade det sig att även denna stad var väldigt Amerikaniserad och som vilken annan storstad som helst.

Vi tog in på ett hostel cirka 20 minuter från busstationen. Där fick vi välkomstshots och det serverades öl och rom. Vi lirade biljard och hade oss med hostelpersonalen till sent på natten. Då vankades det nattkäk för mig och 3 andra. Så vi hoppade in i hostelets kocks bil och for iväg till Denny's.
Där blev jag inbjuden att bo med honom och hans fru nästa gång jag kom till San Pedro Sula och han skulle laga traditionell Honduransk mat åt mig. Och ett sådant erbjudande kan man ju inte säga nej till, så det blir ett återbesök där om någon vecka!

När morgonen kom så tog vi en taxi till busstationen och bokade in oss på en buss som skulle ta oss 3 timmar österut till kuststaden La Ceiba för vidaretransport med färja över till dykningsön Utila! En resa som i vanlig ordning var allt annat än bekväm för en människa med 3,6 meter långa ben!

Väl framme så mötte jag upp med Dan och Max igen som redan hade hunnit vara på Ön i ett par timmar. Jag checkade in mig på samma hostel som dom och styrde upp dykkurs för morgonen därpå.

Så dom senaste dagarna har bestått av plugg (förvisso väldigt lätt plugg, men ändå plugg) och dykning! Helt klart en vettig aktivitet! Imorgon väntar två till dyk innan man kan betitla sig "PADI Open Water Diver".

Och hur ledsamt känns det inte att man tappade GoPro:n nu då? Jo, en hel drös! Men man har ju åtminstone minnet i behåll och två andra kameror som kan ta foton över ytan!

Taggtråd och övervakningskameror! Säkerheten först i San Pedro Sula!

Livsfarliga Centralamerika och 19-årskalas

Ja, då kan man kryssa i boxen "19-årsfest med El Salvadors överklass" också då!

Efter ett par nätters uppskjutning så tog jag mig "äntligen" ifrån El Tunco! Det blev med Svensken Paul och Australiensaren Sam i släptåg! Vi tog oss på en shuttlebuss som tog oss 1 timme norrut till huvudstaden San Salvador. Detta kostade oss hela 1,50$!

När vi anlände till San Salvador så hade jag i mina tankar en stad lik Belize City, rätt outvecklad och liten. Men till min förvåning så var det en väldigt Amerikaniserad storstad som tornade upp sig! Efter att ha hittat på ett vettig hostel så for vi ut och kikade runt lite i denna "livsfarliga" stad. Vi hittade på en kille som hette Kevin och var född här i San Salvador. Han visade oss till bussterminalen och lite nattklubbar som vi tänkte kika in senare på kvällen.

Kvällen artade sig som så att vi hamnade på en "Irländsk" pub som hade en 10$ inträdesavgift men vilket gick till ett armband som gav oss Öppen Bar! Men till våran besvikelse så verkade det bara vara vi som nappat på detta otroliga erbjudande! Så vi började prata med Promotorn för puben om vad han trodde kvällen skulle erbjuda. Han hoppades på 5 till gäster åtminstone. Var väl kanske inte riktigt den låga summan vi hade förväntat oss. Men vi gav inte upp hoppet! Och våran envishet belönade sig. Efter någon timmes surrande så började det rasa in folk. Ett helt gäng med yngre människor som verkade fira någonting. Det visade sig vara ett födelsedagsfirande. Vi började babbla med gänget och det visade sig att dom skulle ha efterfest hemma hos födelsedagsbarnet. Vi blev medbjudna och drack upp det vi hade i våra gratismuggar och skuttade ut till bilarna som skulle ta oss dit.

När vi var ute på motorvägen på G till festen så visade det sig att chauffören för våran bil var tillika födelsedagsbarnet. Mängden alkohol den tjommen hade fått i sig var inte att leka med och vi blev likbleka i ansiktet när vi såg hastighetsmätaren närma sig 160 km/H.

Men vi svängde av motorvägen med liven i behåll och for in i ett gigantiskt villakvarter med 2 st stora grindar med tillhörande beväpnade vakter. Det verkade som vi hade hamnat med El Salvadors riktiga överklass. Vi fortsatte dricka gratis alkohol och festade på till sent på natten. När grannskapet började vakna till liv och ringa polisen så var det dags att fara hem till hostelet igen!

Idag har det varit bakisaktiviteter såsom Bowling, Dart, Subway-käk och biljettbokning till San Pedro Sula i Honduras. Vad är det för stad då? Jag citerar Wikipedia

"San Pedro Sula topped the list of violent cities a second time with a rate of 169 intentional homicides per 100,000 inhabitants, setting an average of more than three homicides a day."

Tror nog det får bli ett väldigt kort besök i den staden!

Surfer dudes och cowboy-land

Från vulkaner, bergslandskap och sjöar till att åka in i en westernfilm till att ligga på stranden och lapa sol! Jag gillar det skarpt!

Det blir bara bättre och bättre vart man än kommer! Om det fortsätter i den här takten kommer Panama vara himmelen på jorden. 

El Salvador och närmare bestämt El Tunko bjuder på en av dom maffigaste solnedgångarna jag någonsin sett, strålande sol. vattenfall, surfning och riktigt bra backpackerliv! 

När vi närmade oss gränsen mellan Guatemala och El Salvador så började en milslång kö med lastbilar. Det visade sig att Transportfacket hade tagit ut alla chaufförer i strejk. Detta på grund utav en nyinförd avgift på 18$ (USD) för att komma in i El Salvador med lastbil. Lastbilschaufförerna såg ut att ha det rätt gott. Mängder av streetfood, beväpnade vakter för att sänka rånrisken och massor av hängmattor.