Antiseptiskt puder och privatchaufför.

Hur ser då dagarna ut som sjukskriven krympling här på Innisfail Backpackers Shack?

Jo, man sover till 05:15, då ringer 928 väckarklockor och man försöker fatta vad som pågår. Efter det påbörjas ett evigt stökande i rummet efter diverse matlådor, kläder och såklart tandborstning. Efter det kan man, om man då vill, försöka somna om igen. Brukar lösa sig efter en timme eller två. Så sover man bort hela dagen, stiger upp och käkar lite frukost, tvättar ur såret på foten från allt var och blod, slänger på antiseptiskt puder och lite bandage, kollar alla sociala nätverk på den knackiga 3G-anslutningen man har på telefonen. Sen påbörjas väntan, väntan på att folk ska komma hem från sina jobb! Trots att man vet att alla som kommer hem är helt slut och har absolut ingen som helst lust att aktivera en understimulerad och hyperaktiv Andreas.

Men idag, idag var en riktigt spännande dag som sjukling! Istället för ett somna om och sova till 12:30 så blev jag väckt kl 08:30 av Aoife och Aisling som behövde skjuts till flygplatsen i Cairns. Så jag steg upp, försökte transformera mig från zombie till människa lite snabbt och sen bar det av. Att jag var tillbaka redan innan 12:00 var lite av en besvikelse, hade min hjärna fungerat så hade jag såklart stannat i Cairns och civilisationen och kikat runt lite. Men det är ju inte för intet man var lastbilschaufför och numera är banana humper...

Nu ska jag gå och fjäska åt mig en välbehövlig ryggmassage.

Sjukskriven och hyperaktiv

Jaha, då var man sjukskriven veckan ut då. Obetald sjukskrivning ska tilläggas. Riktigt spännande! Sova länge, kolla på serier och filmer, laga mat och invänta att alla kommer hem från jobben. Passar absolut inte mig! Tur att jag fick en cruise-board av en av fransmännen som lämnade hostelet i förrgår. Kan glida omkring lite på den när jag får allt för tråkigt.

Nu ska jag titta färdigt på Juno sen ta en antibiotikatablett och därefter laga en spektakulär enrättsmåltid.

Infektion och vattenfall

Vad vore en resa utan en antibiotikakur? Jag skulle säga 'En väldigt bra resa'. Hittills har jag inte fått uppleva någon sådan.

Mina fötter måste ha gjort något eller någon väldigt illa i sitt tidigare liv. Dels så ser dom ut som en Picasso-tavla och dels så verkar dom ha någon typ av infektionsmagnet inuti sig.

Men bara för att fötterna är helt och hållet förstörda så betyder inte det att man inte kan göra något vettigt. Så imorse drog jag och alla Fransmän och Fransyskor på hostelet  till ett gäng vattenfall runtom i Queensland. Blev en tripp på runt 20 mil. Jävligt fräcka landskap och vyer, skulle inte sitta fel med en motorcykel nu.

Kvällens aktiviteter då? 16 dollar på Donken (En QP Cheese, en large Big Mac-meny, Chili Cheese Tops och en Kaffe Latte) som avnjöts till filmen Pineapple Express.

Så, det går tydligen att vara nykter på helgerna här också, krävdes bara en trasig fot!

Helg och rugby

Ännu en vecka börjar lida mot sitt slut. Och i den här takten så kommer dessa 3 månader att gå väldigt snabbt förbi.
Eftersom alla dagar är nästintill identiska med varandra så blir det väldigt glest mellan uppdateringarna här på bloggen.

Men i Fredags hände det något som kan göra min vistelse här i Innisfail ännu lite bättre. Var på gymet och tränade i godan ro då det kom fram en medelålders herre och frågade om jag är rugby-spelare, varpå jag svarade Nej och ett jag inte ens kan reglerna. Så jag blir inbjuden till träning på tisdagkväll. Dom skulle stå för utrustning om jag dök upp. Så nu väntar en lysande karriär som rugby-spelare... Eller så väntar ett antal benfrakturer och en eller två hjärnskakningar. Jag chansar på något mittemellan.