Långben och plugghäst

Ja, då var det bestämt då! Några universitetsstudier blir det då inte för Andreas Bergman!

Efter ett gäng dagar i San Salvador så var vi redo att bege oss mot Honduras och San Pedro Sula, världens mest mordtäta stad, med i genomsnitt på 3 mord per dag!

Med dessa fakta så hade vi redan innan ankomst bestämt oss för att bara stanna en dag och sen ta oss vidare till Karibiska Havet och Utila. Men när vi anlände till San Pedro Sula så visade det sig att även denna stad var väldigt Amerikaniserad och som vilken annan storstad som helst.

Vi tog in på ett hostel cirka 20 minuter från busstationen. Där fick vi välkomstshots och det serverades öl och rom. Vi lirade biljard och hade oss med hostelpersonalen till sent på natten. Då vankades det nattkäk för mig och 3 andra. Så vi hoppade in i hostelets kocks bil och for iväg till Denny's.
Där blev jag inbjuden att bo med honom och hans fru nästa gång jag kom till San Pedro Sula och han skulle laga traditionell Honduransk mat åt mig. Och ett sådant erbjudande kan man ju inte säga nej till, så det blir ett återbesök där om någon vecka!

När morgonen kom så tog vi en taxi till busstationen och bokade in oss på en buss som skulle ta oss 3 timmar österut till kuststaden La Ceiba för vidaretransport med färja över till dykningsön Utila! En resa som i vanlig ordning var allt annat än bekväm för en människa med 3,6 meter långa ben!

Väl framme så mötte jag upp med Dan och Max igen som redan hade hunnit vara på Ön i ett par timmar. Jag checkade in mig på samma hostel som dom och styrde upp dykkurs för morgonen därpå.

Så dom senaste dagarna har bestått av plugg (förvisso väldigt lätt plugg, men ändå plugg) och dykning! Helt klart en vettig aktivitet! Imorgon väntar två till dyk innan man kan betitla sig "PADI Open Water Diver".

Och hur ledsamt känns det inte att man tappade GoPro:n nu då? Jo, en hel drös! Men man har ju åtminstone minnet i behåll och två andra kameror som kan ta foton över ytan!

Taggtråd och övervakningskameror! Säkerheten först i San Pedro Sula!

Livsfarliga Centralamerika och 19-årskalas

Ja, då kan man kryssa i boxen "19-årsfest med El Salvadors överklass" också då!

Efter ett par nätters uppskjutning så tog jag mig "äntligen" ifrån El Tunco! Det blev med Svensken Paul och Australiensaren Sam i släptåg! Vi tog oss på en shuttlebuss som tog oss 1 timme norrut till huvudstaden San Salvador. Detta kostade oss hela 1,50$!

När vi anlände till San Salvador så hade jag i mina tankar en stad lik Belize City, rätt outvecklad och liten. Men till min förvåning så var det en väldigt Amerikaniserad storstad som tornade upp sig! Efter att ha hittat på ett vettig hostel så for vi ut och kikade runt lite i denna "livsfarliga" stad. Vi hittade på en kille som hette Kevin och var född här i San Salvador. Han visade oss till bussterminalen och lite nattklubbar som vi tänkte kika in senare på kvällen.

Kvällen artade sig som så att vi hamnade på en "Irländsk" pub som hade en 10$ inträdesavgift men vilket gick till ett armband som gav oss Öppen Bar! Men till våran besvikelse så verkade det bara vara vi som nappat på detta otroliga erbjudande! Så vi började prata med Promotorn för puben om vad han trodde kvällen skulle erbjuda. Han hoppades på 5 till gäster åtminstone. Var väl kanske inte riktigt den låga summan vi hade förväntat oss. Men vi gav inte upp hoppet! Och våran envishet belönade sig. Efter någon timmes surrande så började det rasa in folk. Ett helt gäng med yngre människor som verkade fira någonting. Det visade sig vara ett födelsedagsfirande. Vi började babbla med gänget och det visade sig att dom skulle ha efterfest hemma hos födelsedagsbarnet. Vi blev medbjudna och drack upp det vi hade i våra gratismuggar och skuttade ut till bilarna som skulle ta oss dit.

När vi var ute på motorvägen på G till festen så visade det sig att chauffören för våran bil var tillika födelsedagsbarnet. Mängden alkohol den tjommen hade fått i sig var inte att leka med och vi blev likbleka i ansiktet när vi såg hastighetsmätaren närma sig 160 km/H.

Men vi svängde av motorvägen med liven i behåll och for in i ett gigantiskt villakvarter med 2 st stora grindar med tillhörande beväpnade vakter. Det verkade som vi hade hamnat med El Salvadors riktiga överklass. Vi fortsatte dricka gratis alkohol och festade på till sent på natten. När grannskapet började vakna till liv och ringa polisen så var det dags att fara hem till hostelet igen!

Idag har det varit bakisaktiviteter såsom Bowling, Dart, Subway-käk och biljettbokning till San Pedro Sula i Honduras. Vad är det för stad då? Jag citerar Wikipedia

"San Pedro Sula topped the list of violent cities a second time with a rate of 169 intentional homicides per 100,000 inhabitants, setting an average of more than three homicides a day."

Tror nog det får bli ett väldigt kort besök i den staden!

Surfer dudes och cowboy-land

Från vulkaner, bergslandskap och sjöar till att åka in i en westernfilm till att ligga på stranden och lapa sol! Jag gillar det skarpt!

Det blir bara bättre och bättre vart man än kommer! Om det fortsätter i den här takten kommer Panama vara himmelen på jorden. 

El Salvador och närmare bestämt El Tunko bjuder på en av dom maffigaste solnedgångarna jag någonsin sett, strålande sol. vattenfall, surfning och riktigt bra backpackerliv! 

När vi närmade oss gränsen mellan Guatemala och El Salvador så började en milslång kö med lastbilar. Det visade sig att Transportfacket hade tagit ut alla chaufförer i strejk. Detta på grund utav en nyinförd avgift på 18$ (USD) för att komma in i El Salvador med lastbil. Lastbilschaufförerna såg ut att ha det rätt gott. Mängder av streetfood, beväpnade vakter för att sänka rånrisken och massor av hängmattor.

Kulinariskt paradis och bergsgetter

Världens godaste maträtt? Ja den hittar ni i San Pedro, Guatemala!

Dom senaste dagarna har inte varit annat än underbara! Vi har spenderat tiden med att äta snorbillig mat men i gigantiska portioner och lapat sol med Lake Atitlán som utsikt. Det har druckits både en och två Cuba Libre och även slunkit i ett par Tequila. 

Jag och Gästskribent Max slet oss tappert upp en "dagen efter"-morgon och bestämde oss för att ta oss ann den 3 km långa vandringen upp för Indian Nose, 2237 meter över havet. Ett berg med utsikt över Lake Atitlán, San Pedro, San Marko och perfekt vy över San Pedro-vulkanen.
Med ett par Tacos och ett gäng liter färskpressad fruktjuice i magen så hoppade vi in i första bästa TukTuk och for iväg. Att chauffören vela ha 50Q per person för den korta färden reflekterade vi inte ens i, kan mycket väl ha något att göra med gårdagens dryckesintag, vad vet vi?

Trots knaper sömn, dålig fysik och kassa kläder så tog vi oss upp på toppen efter runt 1,5 timmes promenix. En riktigt fräck vy med mängder av rovfåglar som cirkulerade runt i uppåtströmmarna. Men eftersom att vi all hast på morgonen endast packat två Apelsiner som matsäck, varav en var rutten, så var det full fart ner för berget igen och vinka in en TukTuk och sätta fart mot den Irländska restaurangen "The Clover" för att förtära världens (Ja, utan motstånd också) godaste maträtt. Chicken rolls med potatismos och grönsaker. Kyckling som blivit späckad med spenat, bacon och ost. Endast den maträtten gör ett besök till Guatemala ovärderligt!

Idag tog jag och Lisa farväl av våra nya och gamla vänner och började våran färd till El Salvador för att insupa strandlivet vid Stilla Havet. Nattligt stopp i Antigua först där det inte görs många knop ikväll. Ett gäng tacos för en billig peng och sen liggande sängläge får räcka!

Albert Einstein i San Pedro?

Gästblogg och hemgång

Efter diverse solouppdrag de senaste året är nu Sydostasiens farligaste och tillika mest alkoholiserade Wolfpack äntligen reunited och ställer till med fuffens igen, därav tar blogmastern tillfället i akt och utnyttjar gruppens gatukorsade Nordkoreans otroliga vokabulär och fingerfärdighet för ett gästinlägg, så han själv kan placera sin rumpa på hemmaplan, dvs barstolen!

Springa på Andreas och Lisa är alltid kul och att tajma in det kramkalaset med slutspurten på ett pubcrawlvar nog ödets sätt att säga "Varför ändra ett vinnande koncept?". Känns ju riktigt dumt att bråka med makten så under ett par dagar har vi, i strikt studiesyfte, undersökt skillnaderna mellan Sydostasiska kvällsnöjen och de centralamerikanska... Slutsatsen är att rom smakar rom överallt och den gör oss lika snygga här som där. Den oplanerade uppenbarelsen om att våra kroppar inte är lika mottagliga för dessa undersökningar längre får man ha lite överseende med. Vi tar den för laget helt enkelt och anser att vetenskapen är värd resterna av våra, i fornstora dagar, så fina levrar. 

Vi planerar ett litet avbrott i vår forskning för ett par veckor då Lisa och Andreas far till El Salvador och vi andra bygger på våra Spanskakunskaper ett tag. Vi firar av i samband med Australiaday och våra vägar skiljs åt imorgon innan forskningen återupptas i Honduras ölandskap. Dock utan Lisafisa som har fått för sig att åka hem till regniga Feskekörka så fort hon sprang på mig och Dan. Hon mumlar oklarheter om budget och slut på tillgångar, men jag tar hellre sanningen här LisaFisa, du vill hem till Mormors räktoppade köttfärslimpa. SVAGT!

På återseende mina vänner och glöm inte att titta in på min egna blogg och tillika arbetsgivare (smygreklam men vafan): www.nasa.org

Vulkanvandring och GoPro-lös

Ja, då var det dags igen! Ett stycke GoPro har fått för sig att ge sig av ur min ägo!

Vi drog en rätt tidig morgon i Lanquin för att hinna med en stadig frukost innan våran 8 timmar långa bussfärd till Antigua. Och i efterhand så tycker jag att det var en riktigt bra idé. I vanlig ordning var shuttlebussen fylld till bredden och vägarna här i Guatemala är allt annat än välunderhållna. 

Men vi tog oss till Antigua så småningom och där väntade reuinion med mina gamla reskamrater från Asien, Dan och Max. Det blev, i vanlig ordning, en rätt hård kväll med grabbarna och vi bestämde oss för att följa med på en vulkanvandring dagen efter. Klockan hann bli 5 innan läslampan släcktes och John Blund-land besöktes.

Kl 9 blev det revelj och frukost nalkades. Jag skuttade upp för att sätta min GoPro på laddning då jag bittert upptäcker att den är borta....IGEN! Sjukt irriterande då det var filmer och bilder från ungefär hela min Guatemala-vistelse på den, ej överförda till dator eller extern hårddisk. Det var bara att svälja och hålla tillbaka tårarna och vandra bort och väcka ett gäng Australiensare jag träffade kvällen innan och samla in pengar från dom till den planerade vulkanvandringen. 

Klockan blev 14:00 och vi skuttade på bussen som skulle ta oss till vulkanen. På bussen så får vi reda på att touren vi bokat inte kommer att ge oss någon vy över lava eller nånting. Så vi pungar ut 40 pengar (ja, vi har slutat bry oss i vad valutan heter) till och får en "bättre resa". Fyra timmar senare i en gammal amerikansk skolbuss och fyra timmar av arga blickar från Australiensarna senare så stannar vi äntligen i en liten by för att äntligen påbörja vandringen upp till vulkanen. Men ack nej, där väntar en 4x4 nissan från tidigt 80-tal med påbyggd trädbur att anta oss 30 vulkansugna turister. När dom matat på 20 personer inser dom att det inte går på fler folk och den far iväg. Såklart var jag, Lisa och Australiensarna dom som inte kom på (vi var för upptagna med att köpa kyckling och strips av en tandlös gammal dam). Så vi står där och väntar på att någon ska plocka upp oss. Som "tur" är så kommer det en bil och plockar upp oss 10 minuter senare och tar rygg på den tidigare nämnda 80-talsbilen. 

Färden upp till vulkanen var något av det värsta jag någonsin varit med om i säkerhetssynpunkt. Bilarna nästintill stälpte, burarna var på gränsen till att helt och hållet braka samman och solen var på väg ner (och som den inte allt för dumma människa jag är så insåg jag att denna, nästintill, livsfarliga tur skulle göras i totalt jävla mörker på vägen tillbaka).

Men vi tog oss till foten av vulkanen med liven i behåll och vi blev tilldelade en varsin vandringskäpp. Australiensarna var fortfarande allt annat än nöjda över mitt beslut att boka denna tripp (att det var deras sista kväll i Guatemala innan hemfärd till Melbourne spelade in rätt hårt (såklart var dessa nedlåtande och arga kommentarer yttrade med glimten i ögat, vart än man kommer i Guatemala så serveras öl och rom så Australiensarna höll gott humör)).

När vi gått 20 minuter i kolsvart mörker över stelnad lava så såg vi äntligen något rött och lysande. Där var det! En gigantisk ström av röd och het magma som strömmade ut ur berget. Australiensarna klappade mig på ryggen och sa att dom "aldrig" tvivlat på mig. 

På vägen ner så tappade en stackars Sydkoreansk jänta sin Samsung Galaxy S4 och skulle prompt leta reda på den. Detta är då bland cirka 10 kvadratkilometer av stelnad lava. 1 på 199,000 att hon skulle hitta den med andra ord. Men det hindrade inte henne. Efter 45 minuters letande, tillika 45 minuters väntande för oss andra var vi äntligen på väg ner till bussen som skulle ta oss den 2,5 timme långa bussfärden hem igen. När vi kom tillbaka till Antigua vid 23:30-tiden så beslöt sig alla för att bara gå till bädds och skippa utekvällen.

Idag har vi rört oss till en sjöstad vid namn San Pedro. Här tänker vi spendera ett gäng dagar och bara ta det lugnt. Återkommer med uppdateringar om diverse aktiviteter vi utsätter oss för!

PS: Och vad vore ett land utan fotskador och infektioner? Jag lyckades ju såklart också sparka in foten i ett betongfundament och skada stortån. Som tur var så reser jag med en apotekare så han styrde upp det. Dock hade vi bara en kondom att "skydda" såret med så... Ja, man tar vad man har!