Palm Beach och värdens tråkigaste jobb

Ja, det mindre glamourösa livet fortsätter med tidiga mornar och långa dagar! Jag har, utan tvekan, världens tråkigaste jobb för närvarande. Det enda vi gör är att fylla upp 15- eller 20-litersdunkar med klorin och stapla dom på pallar som sedan skeppas iväg på lastbil. Och som grädde på moset så är man konstant blöt om fötterna så man har dragit på sig tinea igen och det stänker klorin på ben och armar så dom kliar under hela skiftet.
Det om håller humöret uppe är mitt mantra: "6 veckor till, 6 veckor till, 6 veckor till!". För då får det vara slutjobbat för 5-6 månader igen.

Biljetterna till Nya Zeeland är bokade så den 16:e December lämnar jag Australien och påbörjar livet i en ryggsäck igen, riktigt taggad!

Men nog med tråkigheter, för visst finns det ljusglimtar även i mitt liv! I helgen så kom Paul på besök från Perth så Aisling lånade sin systers bil och vi for iväg på en liten road trip till Palm Beach, stranden där dom spelar in serien Home and Away (en illa producerad Australiensisk såpopera som av någon outgrundlig anledning går hem riktigt bra hos Irländare och Engelsmän). Vägen dit var extremt motorcykelvänlig och ångrar bittert att jag inte köpt mig en hoj här nere.

Jag och Paul badade lite och röjde runt i vågorna och tjejerna knäppte posebilder med surfingbrädor och räddningsfordon från serien.

På vägen hem gjorde "gårdagen" sig påmind i Aislings huvud så jag fick ta över som chaufför. Plattan i mattan hem till Bondi för att göra oss ordning för 30-årsfest hos grannarna. Blev ett jävla röj och givet var att det bokades taxi vid 2-tiden för att ta oss in till Scruffy Murphys och härja runt ett gäng timmar. Söndagen blev, rätt förståeligt, rätt inaktiv för de flesta i lägenheten. Gick ner och gjorde lite veckoshopping på Westfeild och köpte en Sallad på Sumo Salads, riktigt udda bakiskäk, men den gjorde sitt jobb!