Efter att ha lämnat Leon har vi hunnit med att dö av tristess i både Granada och i en trädkoja i Nicaraguas djungel. Planen var att hänga i trädkojan i ett par dagar innan vi for till San Juan Del Sur för att deltaga i Sunday Funday. Men efter att ha varit i trädkojan i endast två timmar så insåg vi att planerna fick ändras och San Juan Del Sur skulle få ta del av oss redan 1 dag innan.
Vi skuttade på en kycklingbuss som skulle ta oss från Granada till Rivas och därifrån vidaretransport till San Juan Del Sur. En resa som tog ca 3 timmar och kostade oss hela 1$ (USD).
Och fanns det någon annan plan än att gå ut stenhårt redan från Torsdagen och kötta på till Söndagen när "det händer" i San Juan Del Sur? Inte! Det var pang på Jägerbombs och Cuba Libres som gällde. Ett gäng rätt hårda och sjuka dagar och nätter väntade oss och San Juan Del Sur får härmed min "Andreas Rekommenderar"-stämpel.
Själva Sunday Funday påbörjades med Cuba Libre-frukost på hostelet. Vidare från hostelet så blev vi upplockade av en pickup som tog oss upp i bergen där en gigantisk pool-fest väntade. Och som den levererade! Och mängden urin och annat härligt som flöt omkring i den där poolen ska vi nog inte ens tänka på!
Kvällen fick ett rätt tidigt slut eftersom vi gick ut lite väl hårt direkt på morgonen och de föregående dagarna. Så det blev ett gäng buritos och kika på Oscars-galan och sen invänta morgondagens smärtor!
På Tisdagen tog vi oss upp och hoppade in i ett gäng taxibilar och for mot färjeläget i San Jorge där en färja stod och väntade på att ta oss över till vulkanön Ometepe!
Vi hyrde lite motorcyklar och for runt på ön i ett par dagar innan Jag, Max, Dan, Ludvig, Olle och Myra skulle ta oss upp för Vulcan Concepcion. När klockan ringde så bestämde sig Dan att han hatade att vandra uppför berg och drog tillbaka till sängen igen istället. Vi andra promenerade glatt bort mot kycklingbussen som skulle föra oss till stigen som ledde till foten av vulkanen.
Värmen var påtaglig och solen var lite för stark för våra blekfeta kroppar! 5 timmar upp och 5 timmar ner var standarden. Detta skulle vi nog allt kunna krossa! Och nog gjorde vi det, med råge! 2 timmar och 40 minuter upp och sen en jävla spurt ner som tog i runda slängar 1 timme och 15 minuter. Helt klart godkänt! Att knäna nu känns som om dom tillhör någon med betydligt fler år på nacken än mig får ses som en värd offring!
Nu känns rehaben klar och vi är redo för att under morgondagen ta oss tillbaka till det själsdödande San Juan Del Sur för ännu en Sunday Funday. Kan bli röj detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar