Hur ser då dagarna ut som sjukskriven krympling här på Innisfail Backpackers Shack?
Jo, man sover till 05:15, då ringer 928 väckarklockor och man försöker fatta vad som pågår. Efter det påbörjas ett evigt stökande i rummet efter diverse matlådor, kläder och såklart tandborstning. Efter det kan man, om man då vill, försöka somna om igen. Brukar lösa sig efter en timme eller två. Så sover man bort hela dagen, stiger upp och käkar lite frukost, tvättar ur såret på foten från allt var och blod, slänger på antiseptiskt puder och lite bandage, kollar alla sociala nätverk på den knackiga 3G-anslutningen man har på telefonen. Sen påbörjas väntan, väntan på att folk ska komma hem från sina jobb! Trots att man vet att alla som kommer hem är helt slut och har absolut ingen som helst lust att aktivera en understimulerad och hyperaktiv Andreas.
Men idag, idag var en riktigt spännande dag som sjukling! Istället för ett somna om och sova till 12:30 så blev jag väckt kl 08:30 av Aoife och Aisling som behövde skjuts till flygplatsen i Cairns. Så jag steg upp, försökte transformera mig från zombie till människa lite snabbt och sen bar det av. Att jag var tillbaka redan innan 12:00 var lite av en besvikelse, hade min hjärna fungerat så hade jag såklart stannat i Cairns och civilisationen och kikat runt lite. Men det är ju inte för intet man var lastbilschaufför och numera är banana humper...
Nu ska jag gå och fjäska åt mig en välbehövlig ryggmassage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar