Swedish House Mafia och Blåsor

När kvällen slutar med blåsor på varje tå och en stortå som är ett enda stort köttsår så kan det bara innebära en sak; En ruggigt bra konsert!

Morgonen började i vanlig ordning med sömn. När sedan morgonen övergick till förmiddag och därefter eftermiddag så var det läge att stiga upp. In i duschen, ut i köket, koka gröten och sen ner mot "glasbanken" och införskaffa lite förnödenheter. Ett Bacardi Party Pack fick duga för kvällen!

Vi skuttade på tåget in till Melbourne Central och strålade samman med Karin och Agnes för att sedan fylla upp buken med lite McDonald's och Hungry Jacks. Sen promenerade vi ner till parken alldeles utanför arenan där vi, i Svensk konsertanda, trodde det skulle vara fullproppat med folk som satt och förfestade och hade det gott. Så var inte fallet, folk stod prydligt uppradade i ett led och väntade på att portarna skulle slås upp.

Men vad gjorde det? Vi parkerade rövarna på den Svenska fanan och korkade upp.

Insläppet började 16:30 och Swedish House Mafia började spela 19:55 så vi engagerade oss inte i att gå in förens 1 timme innan, man har ju fått armbågar av en anledning. Så när klockan närmade sig 19:00 så "gömde" vi våra slumpar i ett träd och strosade in på området.

¨

När spelningen började så insåg jag rätt snart att folket bakom mig skulle få rätt stora bekymmer att se något. 1,89 m lång Svensk med en stor Svensk flagga i högsta hugg är inte optimalt att ha framför sig om man är 1,70 cm och Australiensare.

Spelningen varade i cirka 2 timmar och det var full fart exakt hela tiden. Detta visade sig främst efteråt när bägge mina fötter endast bestod utav blåsor. Oerhört läckert!

När vi gick ut så fick vi för oss att gå och titta i trädet om flaskorna faktiskt låg kvar där vi lämnade dom. Och döm till våran förvåning när dom gjorde det. Detta innebar efterfest längst med South Yarra River på South Bank för att sedan gå och införskaffa lite nattmat. "Lite" nattmat blev denna gång en Big Mac, en File o Fish och ett Grand Angus Bacon Meal. 

För att kompensera för det oerhörda matintaget och det dyra priset för maten så bestämde vi, jag och Lisa, oss för att gå hela vägen från Melbourne Centrum till St Kilda/Chapel Street. Utan batterier på telefonerna,  tillika utan Google Maps, så fick vi förlita oss på att våran lokalkännedom var tillräcklig. Rätt djärvt när det är en promenad på ca 9 km.

Utan större missöden, förutom att vi hamnade ute på motorvägen en sväng då och att jag fick gå barfota för mina fötter mådde som en påse skit, så tog vi oss faktiskt hem och i säng lagom till 5-snåret. Väl utfört Lisa och Andreas!