Lifting och Jägerbombs

En liten genomgång över vad som skett på senaste tiden kanske vore på sin plats? Förra helgen blev en riktigt udda helg. Fredagen började i vanlig ordning med hostelfest. På lördagen vaknade jag upp med 8 missade samtal från Lisa. Hon var redan i Cairns och jag borde ha varit på väg redan också. Så det var bara att skriva en skylt och gå ut och försöka få lift. Tog inte många minuter förens en bil stannade och plockade upp mig. Tyvärr så skulle hon inte hela vägen till Cairns så skylten åkte upp igen. Några minuter senare satt jag och lyssnade på Metallica med Ned. När vi kom fram till Cairns så checkade han in på sitt lyxhotell och jag gick och letade reda på Lisa.

Vi knallade bort och letade rätt på något billigt boende, slängde av oss väskorna och bytte om till badkläder och gick ner till lagunen för att svalka av oss. Sen mötte vi upp Daniel och Toffe och gled upp på Global Backpackers för lite fri barbecue och goon.

Dagen fortskrider, jag och födelsedagsbarnet glider iväg och käkar lite middag och sen blev det bottle shop och häng på Global Backpackers igen. Det spelades flip cup, mushroom och andra drickspel med ett gäng tyskar och annat löst folk.

Då får jag ett sms från Ned där han säger åt oss att komma till Salt Bar and Bistro så skulle Lisa få en födelsedagsdrink. Vi nappade och gled dit. En födelsedagsdrink visade sig vara en öppen bar tab där jag fick ansvaret för inköpen. Vi drack Jägerbombs och Long Island Ice Tea för alldeles för mycket pengar, men vad gör det när någon annan betalar?  Hela kvällen fortsätter i samma anda, han betalar och vi dricker. Absolut bästa sättet att festa.

Att det var utcheckning kl 11:00 var absolut inte optimalt morgonen efter. Men det var bara nita ihop och stiga upp och sen ta bussen tillbaka till Innisfail och invänta måndagen och jobb.

Skavsår och genomgång

Nu har jag gått som en cowboy i två dagar. Allt annat behagligt med skavsår i röven och mellan låren, detta trots att jag har cykelbyxor på mig. Att sedan lägga till ännu ett skavsår mellan bröst och högerarm gör inte tillvaron bättre. Men det som inte dödar, det härdar!

Hur ser en dag ut som bananfarmsarbetare då? Jo, som följer:

Klockan ringer 05:20, då är det bara att masa sig ur sängen och påbörja morgonrutinerna. På med cykelbyxor, ordna gröt, packa matsäcken och invänta skjuts ut till farmen. Där börjar ofta dagen med att vi hoppar på en traktor med trailer och far ut på bananfältet. Där springer vi 'humpare' efter en varsin 'cutter' som letar reda på mogna bananklasar och hugger av trädet lite smått och sedan drar humparen ner trädet och bananklasen mot axeln och sen hugger cuttern av klasen som humparen då springer bort med till traktorn. En trailer tar ungefär 40 klasar och vi fyller upp 3 st på runt 1 timme beroende på hur mycket mogen frukt det är.
När vi fyllt upp alla trailrar så åker vi tillbaka till skjulet och påbörjar upphängning, tvättning, delning och paketering av bananerna.
Om det blir för lite att göra för allihopa inne i skjulet så kan man bli ivägskickad med fyrhjuling ut på fältet igen där man endera får knyta eller spänna rep mellan träden så dom inte blåser eller välter omkull eller gå runt med en 'ryggsäck' med fotogen i, kopplad till en pump och ett munstycke som man trycker in i 'oönskade' plantor som då dör. Ett oerhört hjärndött och slitsamt jobb.
När arbetsdagen är slut så kommer hostelpersonalen och hämtar upp oss och skjutsar hem oss igen.

Vad har vi då för skyddsutrustning på oss för all besprutning, giftiga djur och tunga lyft? Shorts och t-shirt, barfota! Säkrare än så blir det inte.

Goon och Tomorrowland

Ja då var första helgen i Innisfail avklarad då. Och efter att ha jobbat stenhårt i 3 dagar, som absolut inte hör till vanligheten nu för tiden, så blev det en liten fest på Fredagen. Är tydligen standard här på hostelet. Jobbar Måndag till Torsdag 06:30 - 16:00 och Fredagar 06:30-12:30. Och när lönen kommer nästa fredag ska det signas upp på ett gym och försöka ta tag i det igen.

Vad har helgen erbjudit mer än goon och fest då? Jo, en Tomorrowland-biljett införskaffades, så även en Tur-o-Retur-biljett till Stockholm från Sydney.

Så i Juli kommer jag flyga:
Sydney - Peking - Stockholm
Stockholm - Bryssel
Bryssel - Stockholm
Stockholm - Amsterdam - Peking - Sydney

Bra nog många flygmil för en människa som hatar flyg!

Nu blir det slappna av till en film och sen ta tag i lite tvätt och matlagning.

Bananer och regn

Så idag har man börjat på ett nytt jobb, som banana humper. Vad innebär då det? Jo, att springa runt i spöregnet och leta bananklasar som är mogna och sedan få dom nerhuggna på axeln och sen bära bort dom till en trailer. Varje klase väger mellan 40 och 90 kg. Rätt tungt jobb, men förhoppningsvis ska man klara av det i 3 månader och förtjäna sitt andraårsvisum.

Hur var då cheferna och folket som jobbade där (som inte var backpackers)? Jo, ungefär precis så som man kan anta att folk som jobbar på bananfarm, mitt i ingenstans, är.

Smakprov:
Diskussion om Kim Jong-Il och hur han styrde sitt land.
- Vem är Kim Jong-Il och var kommer han ifrån? Och varför dödade ingen honom?

Kan nog bli ett par intressanta tre månader med många underliga och roliga uttalanden.

Veckohandling och banana humping

Idag fick jag och Lisa fingrarna ur röven och tog tag i jobbsökandet. Vi gick till en Work Travel-agency på något möte dom anordnade. Efter att tjejen pratat färdigt så fick man ställa sig och vänta på att få prata enskilt med henne för att hon skulle få veta vad man hade för planer och vad för typ av arbete man sökte.

Jag hann inte ens komma fram innan jag blev ombedd att gå åt sidan och sätta mig och vänta. 10 minuter senare hade jag jobb som banana humper i Innisfail och en bussbiljett bokades redan till ikväll. Fick se en video på Youtube på hur arbetet kan se ut, och klarar jag tre månader av det där så blir jag mäkta imponerad av mig själv.

Lisa däremot fick inget jobb tyv... Eller jo, när jag satt och bokade buss så kommer tjejen ut och frågar om Lisa kan dra redan om 2 timmar? Självklart! Så nu har vi jobb bägge två, dock på olika orter.

En spännande, och mest troligt en oerhört slitsam, tid väntar!

Solbrända och bio

Efter ett par riktigt roliga och hektiska utekvällar här i Cairns så fick gårdagen gå i slöandets tecken.
Vi spenderade hela morgonen och dagen nere vid lagunen (en stor allmän pool alldeles vid havet. Detta eftersom havet är fullt av Stingers som gör det omöjligt att bada där). I tro om att det uv-skydd vi använder oss av skulle göra oss odödliga så brydde vi oss inte i att söka skydd i skuggan. Stort misstag! Jag och Lisa har nu bytt färg till skrikröd. Riktigt porrigt!

Vi tog beslutet, trots att det var Lördag, att ta det lugnt och gå på bio. Tova och Matilda tyckte det var en bra idé också, så dom hakade på.

Efter bion blev det raka vägen hem och bänka sig framför luren och boka biljetter till Tomorrowland. Att sen, i vanlig ordning, servrarna brakade ihop vid ett större biljettsläpp kunde man ju inte göra något åt. Så dom sköt upp det till den 14:e istället.

Idag har det mest gjorts ingenting. Umgåtts med Matilda och Tova och bara tagit det lugnt för att sen säga Hej då och lycka till då dom drar till Bali imorgon för att sedan röra sig uppåt i Sydostasien.
Imorgon blir det möte med någon tant som driver ett working hostel nere i Tully, förhoppningsvis så blir det att börja jobba på farm inom en snar framtid!

Ber om ursäkt för den usla formateringen och bristen på bilder. Har bara tillgång till 3G-uppkoppling nu så skriver genom telefonen.

Cairns och värme

Då har man lämnat Melbourne och det 'vanliga' livet. Dags att anamma 'backpacker'-livet igen. Flingor och mjölk till frukost, kranvatten och tonfisk till lunch och gratis måltid genom hostelet varje dag.

Hur ska det gå? Fruktansvärt bra lovar jag!

En Svensk och en Dansk

Och hur ser det då ut när en Svensk och en Dansk finner varandra i enad eufori?

Ungefär precis så.

Swedish House Mafia och Blåsor

När kvällen slutar med blåsor på varje tå och en stortå som är ett enda stort köttsår så kan det bara innebära en sak; En ruggigt bra konsert!

Morgonen började i vanlig ordning med sömn. När sedan morgonen övergick till förmiddag och därefter eftermiddag så var det läge att stiga upp. In i duschen, ut i köket, koka gröten och sen ner mot "glasbanken" och införskaffa lite förnödenheter. Ett Bacardi Party Pack fick duga för kvällen!

Vi skuttade på tåget in till Melbourne Central och strålade samman med Karin och Agnes för att sedan fylla upp buken med lite McDonald's och Hungry Jacks. Sen promenerade vi ner till parken alldeles utanför arenan där vi, i Svensk konsertanda, trodde det skulle vara fullproppat med folk som satt och förfestade och hade det gott. Så var inte fallet, folk stod prydligt uppradade i ett led och väntade på att portarna skulle slås upp.

Men vad gjorde det? Vi parkerade rövarna på den Svenska fanan och korkade upp.

Insläppet började 16:30 och Swedish House Mafia började spela 19:55 så vi engagerade oss inte i att gå in förens 1 timme innan, man har ju fått armbågar av en anledning. Så när klockan närmade sig 19:00 så "gömde" vi våra slumpar i ett träd och strosade in på området.

¨

När spelningen började så insåg jag rätt snart att folket bakom mig skulle få rätt stora bekymmer att se något. 1,89 m lång Svensk med en stor Svensk flagga i högsta hugg är inte optimalt att ha framför sig om man är 1,70 cm och Australiensare.

Spelningen varade i cirka 2 timmar och det var full fart exakt hela tiden. Detta visade sig främst efteråt när bägge mina fötter endast bestod utav blåsor. Oerhört läckert!

När vi gick ut så fick vi för oss att gå och titta i trädet om flaskorna faktiskt låg kvar där vi lämnade dom. Och döm till våran förvåning när dom gjorde det. Detta innebar efterfest längst med South Yarra River på South Bank för att sedan gå och införskaffa lite nattmat. "Lite" nattmat blev denna gång en Big Mac, en File o Fish och ett Grand Angus Bacon Meal. 

För att kompensera för det oerhörda matintaget och det dyra priset för maten så bestämde vi, jag och Lisa, oss för att gå hela vägen från Melbourne Centrum till St Kilda/Chapel Street. Utan batterier på telefonerna,  tillika utan Google Maps, så fick vi förlita oss på att våran lokalkännedom var tillräcklig. Rätt djärvt när det är en promenad på ca 9 km.

Utan större missöden, förutom att vi hamnade ute på motorvägen en sväng då och att jag fick gå barfota för mina fötter mådde som en påse skit, så tog vi oss faktiskt hem och i säng lagom till 5-snåret. Väl utfört Lisa och Andreas!