Då var julen över! Den firade vi i staden Wanaka på västkusten här i Nya Zeeland. Vi satt på oss de få propra kläder som vi packat med oss och gick ut på restaurang. Det käkades lamb shanks, baconlindad kycklingfilé, oxfilé och efterrätter. En jävla kontrast mot för maten vi käkar i husbilen. Vi hann även med ett gäng vattenfall på vägen.
På juldagen så tog vi bilen och fortsatte våran resa söderut till Queenstown där diverse adrenalinstinnade aktiviteter var planerade. Själva juldagen var riktigt tråkig. Nästan allting var stängt och de få restauranger som var öppna erbjöd bara dricka till maten. Så vi bänkade oss i husbilen med en låda vin och inväntade 12-slaget då de påstådda nattlivet skulle sätta fart. Det gjorde det inte, så det blev en tidig kväller, men vad gjorde det? Idag steg jag och Anton upp tidigt och gick och bokade in oss på Nevis Bungy och gick sen ner och gjorde oss mentalt redo genom att äta en Ferg Burger, där tydligen världens godaste hamburgare serveras. Jag är inte riktigt beredd att hålla med. För mig ligger den lilla restaurangen på Gili Trawangan på förstaplats fortfarande.
Hur var då hoppet på 134 meter? Jag tänker inte ens engagera mig i att beskriva det i ord, så här kommer det ett litet videoklipp som får summera känslan.
Nu ska det käkas Spagetti och Köttfärssås sen sprätta ännu en vinbox och, denna gång på riktigt, testa på Queenstowns nattliv. God fortsättning på er allihopa!
26 år tog det. Men nu har man äntligen fått flyga helikopter! Och det slår alla färdmedel med hästlängder.
I Fredags så bokade jag och Lisa in oss på en guidad tur på Franz Josefs glaciär. Men vädret såg lite dåligt ut för Lördagen så vi bokade in oss tidigt på Söndagmorgon istället. Så det innebar att vi måsta hitta på något att sysselsätta oss med för ytterligare en dag här i den lilla byn. På Fredagskvällen försökte vi boka in oss på en husbilscamping eftersom det är campingförbud i hela staden. Tyvärr så var allt stängt eller fullbokat. Så vi chansade och slog läger på en av gatorna. Vi fick stå i lugn och ro i ca 15 minuter sen kom det en argsint tjock dam och bad oss att flytta på oss. Så det var bara att köra ut från stan och ta första bästa rastplats. Lättare sagt än gjort. Fick köra 20 min utanför staden upp i bergen för att hitta något.
När vi vaknade upp på Lördagsmorgonen så visade det sig klokt att boka glaciärvandringen på Söndag istället. Regnet vräkte ner så det blev en heldag i husbilen med film och serier.
I morse när vi vaknade var det klarblå himmel och för första gången sedan vi kom hit så såg vi bergstopparna. Klockrent! Och nu vill jag bli helikopterpilot eller guide... Riktigt soft jobb!
Nu ska vi starta bilen och börja färden mot Haast där vi kommer att fira julafton varvat med vattenfallshäng och pingsinvskik.
Min lilla stackars ASUS x202e gillar verkligen inte att redigera och rendera filmklipp. Men det är bara att låta den stå på under natten och förhoppningsvis så vaknar man upp till ett färdigrenderat filmklipp.
Världens tristaste stad visade sig bara vara i ingången till världens tuffaste landskap!
Efter att ha stigit upp och käkat frukost med Alex och Annie så blev vi upphämtade av chefsämnet Ian. En äldre herre med abnormalt stora öron. Ian tog oss från New Brighton och tillbaka mot flygplatsen där vårat hem för dom kommande två veckorna väntade! En Ford Transit 6x2000 Economy. Utrustad med en riktigt vass 2,5 liters Turbo Diesel. Känns som att åka in i en vägg när bergen tornar upp sig.
Vi har på dom här två dagarna tagit oss från Östkusten över till västkusten. På vägen har vi sett vattenfall, snötäckta bergstoppar och sjukt fräcka floder. Jag har även kommit på att jag ska söka arbetsvisum här och försöka få jobb som lastbilschaufför!
Vilka är vi så som kör denna road trip?
Deltagare Ett
Namn: Alexander Antonsson Chuanchua
Ålder: 21
Hemmahörande: Söderhamn, Oslo, Perth, Bangkok osv osv osv
Hårfärg: Som vilken annan Thai som helst
Partytrick/Intressant egenskap: Göra Samuraisvärd av bambu
Vad tillför du road tripen: Jag är en riktigt lojal andrechufför
Deltagare Två
Namn: Annie Jönsson
Ålder: 23
Hemmahörande: Kyrkornas stad Jönköping
Hårfärg: Lockig....
Partytrick/Intressant egenskap: Kissar mycket
Vad tillför du road tripen: Jag ser till att urintanken är ständigt full
Deltagare Tre
Namn: Lisa Wikander
Ålder: 23
Hemmahörande: Backa, finare hoodsen av Götet
Hårfärg: Grön aka missfärgat
Partytrick/Intressant egenskap: Färglös och ofta grekig
Vad tillför du road tripen: Sovkamrat till Annie
Deltagare Fyra
Namn: Andreas
Ålder: Äldst
Hemmahörande: Lundhags V8 75l
Partytrick/Intressant egenskap: Kan svälja en hel kokkorv
Vad tillför du road tripen: Den konstante chauffören
Det är då vi fyra som ska samsas om detta rullande hem i två veckor. Förhoppningsvis så kommer vi få plocka upp diverse liftare efter vägen som kan komma med tips och råd om ön!
Då har man lämnat Sydney och värmen bakom sig! Sista dagen i Australien blev rätt stressig med ett sista sjukhusbesök och även hinna säga hej då till dom sista och lyckas hinna med en sista pint nere i Darling Harbour.
Flyget till Christchurch gick strålande. En och en halv film han vi med innan det var dags för landning. Vi landade vid 1-tiden på natten och planen var att sova över på flygplatsen för att sedan ta oss in till centrum och boka in oss på ett hostel för 2 nätter. Men oturligt nog så var det en vakt som gjorde livet surt för oss och 20 andra. Vi fick inte ligga och sova på golvet utan var tvungen att sova sittandes på bänkarna. Så vi gav upp och satte av till fots mot det, påstådda, 24/7 McDonald's för att käka lite och döda lite tid. Men till våran besvikelse så var det inte öppet dygnet runt, så vi slog ner väskorna på backen och drog igång en film och försökte få någon timmes sömn innan dom öppnade. Lisa lyckades somna 40 minuter men jag blev för intresserad av filmen så det blev ingen sömn den natten. Efter en välbehövd frukost så bokade vi Taxi till New Brighton där vi nu bott två nätter i väntan på att våran husbil ska anlända!
Och hur kan man beskriva Christchurch då? Ortsnamn som Ljusne, Gnarp, Vallvik, Sandarne och Åmål kommer osökt upp i huvudet, med andra ord allt annat än exotiskt. Stora kvarter består av bara rivningsobjekt och stora delar av centrum är en enda stor byggarbetsplats.
Imorgon kl 09:00 ringer väckarklockan och då börjar våran road trip runt Nya Zeelands södra ö! Kommer bli riktigt riktigt spännande!
Sista månaden i Sydney har verkligen varit en kämpig sådan. Jag har spenderat 3 veckor som bostadslös, vilket har varit rätt lärorikt och riktigt slitsamt. Jag har ju trots allt haft kompisar som lånat ut soffor och golv till mig, så man skulle kunna kalla det bostadslös light. Sista Fredagen jag var bostadslös så gled jag omkring själv i Sydney och kikade runt och blev riktigt imponerad över hur dom riktigt hemlösa människorna klarar sig. Det var väl ungefär då jag insåg att jag faktiskt har pengar och kan boka in mig på ett hostel. Så jag bokade in mig morgonen därpå på Woodduck Boomerang i Kings Cross, mitt första boende här i Sydney för 6 månader. Jag slutar där jag började helt enkelt!
Hur känns det att vara hornhinnelös då? Ja, jag valde nog hemlös över det alla gånger i veckan! Jag har nu gått i 2 dagar med, vad som känns som, 2 stora nävar grus under ögonlocket. Jag ser mest bara konturer och färger och en satans massa ljus. Eftersom ögonspecialisten har pumpat i mig mängder med pupilutvidgande medel så reagerar inte pupilen på ljus och är ständigt i fullt utvidgat läge. Allt annat än optimalt när det är sommar i Australien!
Doktorn lät positiv på att jag skulle få tillbaka full syn åtminstone, så det var en rejäl lättnad! Gör ett sista återbesök hos henne på Måndag morgon innan jag tar mig till Sydney International Airport och far vidare söderut mot Nya Zeeland och Christchurch!
Förhoppningsvis så kommer jag ha tid över nu och klippa ihop en liten film över sista tiden i Sydney, som jag filmade med min för nuvarande borttappade GoPro. Det har varit ALLT annat än en tursam vecka för Herr.Bergman.
Och just det ja, jag ska köra en liten omvänd "Före/Efter"-bild. Normalt brukar man ju ta en bild på utgångsläget och sen ta ett kort på hur mycket man förlorat i vikt och fett. För mig blir det tvärtom, jag har nu påbörjat mitt totala förfall! Dålig kost, dålig sömn och mycket grogg för de kommande 5 månaderna väntar!
Jag tackar dig skivstången...
... och dig djungelgymmet!
Utsikt över North Sydney
Världens största kortfilmsfestival, Tropfest, i Centennial Park.
Ok, lite smått överdriven överskrift på det här inlägget, men det såg bra ut! Mer om det längre ner...
4 kameror, 1 laptop, 1 iPad mini och en smartphone! Känns allt annat än vettigt att släpa med sig i väskan när man ska börja resa i Central- och Sydamerika. Men så är fallet, förhoppningsvis så hittar man någon köpare av iPaden, då den aldrig används.
Men hur har helgen och veckan varit då? Helgen började precis som planerat, lugn kväll på Fredagen med god mat, film och tidig sömn för att vara redo för en heldag nere på Bondi. När vi vaknade upp så hade halva västra Sydney brunnit upp så det var ett stort rökmoln över hela Centrum och Östra Sydney och då även Bondi.
Men trots skymd sol var det varmt ute så vi promenerade ner för att leka av oss i vågorna med min nyinköpta GoPro. Och sedan första gången sedan jag kom hit till Sydney i Maj så var det nästintill vågfritt nere på Bondi, vem kunde ha anat? Så vi tog strandpromenaden mot Tamarana Beach istället. Där var det lite bättre, men inte alls som det brukar vara. Vi slängde av oss tröjorna och lubbade i vattnet! Så snart vi satt fötterna i vattnet fick livvakterna en jävla fart ut i vattnet efter oss. Efter ett tiotal minuters plaskande och lekande började vi få lite smått svårt att ta oss in mot land, allra helst jag som hade kameran runt handleden. Efter en stunds patetiska försök att ta mig in mot stranden så kom en kille från Bondi Beach Rescue fram till mig med en surfingbräda och frågade om jag behövde hjälp. Jag svalde stoltheten och kravlade mig upp på brädan. Jag märkte rätt omgående att vi drev längre ut, hur hårt han än paddlade. Så jag blev ombedd att hjälpa till, han hade helt klart underskattat min vikt.
Väl i land igen så var vi helt och hållet slut så vi la oss och solade en sväng och gick sen tillbaka mot Bondi för att dricka lite smoothies och kolla runt efter badshorts.
Kvällen var tänkt att spenderas hemma framför film men eftersom Aoifes moster och morbror hade kommit till Sydney kvällen innan så tyckte dom att vi skulle komma in till city och käka middag med dom. Sagt och gjort, vi duschade och gjorde oss ordning och for in till stan.
Vi hamnade på The Australian och käkade pizza och drack ett par cider. Det visade sig att dessa två var väldigt sugen på att bjuda på det mesta så det kom in fler och fler jugs med cider och öl. När vi var på väg att dra vidare och hemåt så kikade Aisling in som precis slutat jobbet och föreslog att vi skulle gå ner på Opera Bar så dom fick se Operahuset och Sydney Harbour Bridge.
Runt då började den gamla idén att gå på Adrian Lux på The Ivy komma till liv igen och när jag gick in på Facebook för att kika upp länk till biljettsiten så ser jag att Kristian Söderlund är i Manluy Beach och var sugen på att gå på samma konsert.
Sagt och gjort, han tog sig från Manly in till Sydney och vi bokade biljetter sen härjade vi runt där inne i 4-5 timmar. Efter det blev det taxi hem till Bondi och pang i säng!
På Söndagmorgonen tog jag med mig Kristian ner på Bondi Beach. Men bakfull och, i Kristians fall, klädd i Jeans och Boots var ingen vinnande kombination i 35-gradig värme. Så vi tog en buss in till centrum och gick ner till Darling Harbour istället och käkade mat på Hard Rock Café. Riktigt bra mat!
Veckan som varit har bara bestått av en jävla massa jobb, mycket gym och alldeles för lite sömn. Fredag och Lördag kvar nu sen får man ledigt i 1 dag igen. Tack tack!
Jag har även märkt att min laptop är extremt otillräcklig när det kommer till redigering av filmklipp i 1080p. Så det kommer nog bli rätt dåligt med uppladdade klipp från den tills det att jag kommer hem.
Ja, det mindre glamourösa livet fortsätter med tidiga mornar och långa dagar! Jag har, utan tvekan, världens tråkigaste jobb för närvarande. Det enda vi gör är att fylla upp 15- eller 20-litersdunkar med klorin och stapla dom på pallar som sedan skeppas iväg på lastbil. Och som grädde på moset så är man konstant blöt om fötterna så man har dragit på sig tinea igen och det stänker klorin på ben och armar så dom kliar under hela skiftet.
Det om håller humöret uppe är mitt mantra: "6 veckor till, 6 veckor till, 6 veckor till!". För då får det vara slutjobbat för 5-6 månader igen.
Biljetterna till Nya Zeeland är bokade så den 16:e December lämnar jag Australien och påbörjar livet i en ryggsäck igen, riktigt taggad!
Men nog med tråkigheter, för visst finns det ljusglimtar även i mitt liv! I helgen så kom Paul på besök från Perth så Aisling lånade sin systers bil och vi for iväg på en liten road trip till Palm Beach, stranden där dom spelar in serien Home and Away (en illa producerad Australiensisk såpopera som av någon outgrundlig anledning går hem riktigt bra hos Irländare och Engelsmän). Vägen dit var extremt motorcykelvänlig och ångrar bittert att jag inte köpt mig en hoj här nere.
Jag och Paul badade lite och röjde runt i vågorna och tjejerna knäppte posebilder med surfingbrädor och räddningsfordon från serien.
På vägen hem gjorde "gårdagen" sig påmind i Aislings huvud så jag fick ta över som chaufför. Plattan i mattan hem till Bondi för att göra oss ordning för 30-årsfest hos grannarna. Blev ett jävla röj och givet var att det bokades taxi vid 2-tiden för att ta oss in till Scruffy Murphys och härja runt ett gäng timmar. Söndagen blev, rätt förståeligt, rätt inaktiv för de flesta i lägenheten. Gick ner och gjorde lite veckoshopping på Westfeild och köpte en Sallad på Sumo Salads, riktigt udda bakiskäk, men den gjorde sitt jobb!
Nu har jag varit i Australien i 10 av mina totalt 12 månader. Med lite snabb huvudräkning kan vi då konstatera att jag då har 2 månader kvar. Hög tid att börja försöka spara ihop en lite större reskassa då med andra ord? Lätt sagt, mindre lätt gjort. Eftersom jag går på en timlön på ca $21-23 (Runt 120-150 SEK) och får ihop runt 30-35 timmar per vecka och har en hyra på $180/vecka så blir det inte många dollar undanstoppade. Men som tur är så är ju jag en pojke med rätt mycket flyt, så i Torsdagskväll när jag satt hemma och var laddad för en ledig Fredag så ringer telefonen och jag blir erbjuden en mer eller mindre fast tjänst på en klorin-fabrik. Och eftersom 60% (höftning från min egen sida) av alla kåkar i förorten till Sydney har en swimmingpool på baksidan och våren har erbjudit temperaturer till uppåt 40 grader så går reningsverken på högvarv! Detta innebär massa övertid och helgjobb för Andreas. Så nu är det bara rikta ner skallen och jobba 50-60 timmar per vecka så att man kan roa sig med allt möjligt under resten av resan.
Sen finns det ju några negativa aspekter med den otroligt höga vårtemperaturen också. Det blir otroligt torrt ute och mängder med skogsbränder blossar upp. Inte mindre än 100 skogsbränder har härjat här i New South Wales den senaste veckan. Det är klassat som den största katastrofen på årtionden. I Torsdagskväll när jag kom hem från jobbet så var hela Sydney täckt av ett tjockt rökmoln, såg riktigt märkligt ut.
Men om vi återgår till "resten av resan" då? Vad innebär "resten"? Jo, det innebär flyg till Nya Zeeland för att tillbringa Jul och Nyår i Queenstown med Bungeejumps och diverse andra tokeriaktiviteter. Sen tänkte vi endera hyra en bil för att fara runt både Södra och Norra ön under 2 veckor, eller boka in oss på en "turistbuss" för att få ut det mesta av den korta tiden vi har där. För den 9:e Januari styr vi skutan (eller ja, vi varken styr eller åker båt, vi hoppar på ett flygplan) till Los Angeles för att tillbringa ett spännande dygn där och sedan kötta vidare mot Cancun, Mexico! Där börjar det riktiga backpackerlivet igen med så billiga och snuskiga dorm hostels vi kan hitta, så billig och utsökt mat som möjligt och mest troligt både en och två rom-drinkar kommer att slinka ner. Och givet är ju att Lisa tar rygg på mig, börjar tro att hon har svårt att klara sig utan mig vid sin sida.
